Som barn gick Iines Jakovlev på Marjo Pitkos konstkurser i Keminmaa och drömde om att som vuxen arbeta som konstnär och kattskötare. Så har det också blivit. Under nätintervjun syns den nöjda katten Pusu i rutan och Iines är konstnär och biomaterialformgivare som numera bor och arbetar i Kemi.
Under gymnasietiden tog Iines tre examina och utbildade sig till bildkonstnär. Hon tog examen som bildkonstnär vid Lapplands yrkeshögskola 2015. Resan fortsatte till Helsingfors. Vid Aalto universitetet fokuserade hon inledningsvis sina studier på industriell formgivning, tills hon bestämde sig för att följa sitt eget intresse och fann sin väg inom materialområdet. Hon kom i kontakt med biomaterial på en sommarkurs genom CHEMARTS, där Aalto universitetets institution för kemiteknik (CHEM) och institutionen för konst, design och arkitektur (ARTS) har ett långvarigt samarbete. Iines gjorde sin kandidatexamen om biomaterial inom smyckesdesign. Därefter arbetade hon på CHEMARTS i flera olika roller under sina magisterstudier.
Iines utvecklar och tillverkar även själv olika biomaterial, till exempel 100 % cellulosamassa som kan användas för att skapa mönster med hjälp av en spruta. Av massan har hon skapat moderna, konceptuella smycken. Smyckena har hämtat inspiration från mikroskopbilder av materialproverna. Materialreceptet presenteras i boken CHEMARTS Cookbook tillsammans med andra recept.
Hon beskriver sin stil som material- och processinriktad. Som sitt magisterexamensarbete bearbetade hon fiberväxter från vägkanterna till användbara produkter. Hon spann och stickade mjölkört, vävde vass, sjögräs och maskrosor samt flätade lupiner. För sitt examensarbete fick hon Ornamos uppmuntringspris.
Den mångsidiga konstnären har hunnit med grafisk design för VTT, materialformgivning för Iittala butikerna samt mönsterdesign för Serlas hushållspapper. Hennes glasskulptur Hidden Lake har ställts ut på flygplatsen i Helsingfors-Vanda.
Iines lyfter fram nya perspektiv och materialens egenskaper. På senare tid har hon arbetat med fjäll från kottar av gran och tall. Som ett återkommande tema omformar hon dem i sin konst. De använda kottarna har införskaffats från en inhemsk kottinsamlare som samlar in tallfrön för plantering. De flesta av dessa kottar skulle annars bli brännbart avfall.
Tillbaka till norr
Helsingfors kändes ändå inte som hemma, så Iines flyttade tillbaka till Kemi. Naturen, där havet och skogen är nära, är bekant från barndomens glada lekar. Hon samlar nu sina material från samma platser. Området har också traditioner av att använda vass, till exempel som skosulor och mattor.
Iines ser en utmaning i den inställning som ifrågasätter biomaterialens hållbarhet. Måste de vara hållbara? Om allt som tillverkas i världen är hållbart, hur ska man då göra sig av med det? Man kan också se på saken ur en annan vinkel: biomaterial är enkla att återvinna. Iines använder endast cellulosabaserade, helt biologiskt nedbrytbara lim och övriga material är i regel hämtade från naturen. Branschen utvecklas genom både konstnärer och formgivare, som spelar en viktig roll genom sina materialval och hur dessa påverkar miljön. Trenden är tydligt växande.
Iines ateljé ligger i källaren på Meän Periferia. Under Konstrundan finns olika biomaterial utställda som man kan känna på. Texturer och taktilitet spelar en viktig roll och Iines tycker om att dela med sig av sina materialkunskaper. Öppenhet kring processerna är viktigt ur ett hållbarhetsperspektiv.
Som nykomling i Konstrundan hoppas hon att många besökare kommer till Meän Kulma. Här arbetar Iines också som ordförande för föreningen Meän Periferia. I hörnet av Nahkurinkatu finns utställningslokaler, arbetsrum och föreningens medlemmars konstbutik. Den gamla möbelaffären har en yta på 540 kvadratmeter. I lokalerna anordnas även kurser, musik- och konstevenemang med ett tvärkonstnärligt grepp.
Gemenskap, utveckling av verksamheten och möjligheten att lyfta fram konstnärernas röster är viktiga frågor. Konst är ett brett område och äntligen syns det även i Kemi.
Föreningen Meän Periferia bildades i januari 2025. Det första stipendiet gick till en arbetsgrupp som bestod av tre av de nuvarande styrelsemedlemmarna: bildkonstnären Marjo Pitko, fotokonstnären Esa Ylijääskö och Iines. Allt började när Iines och Esa flyttade tillbaka till sin hemtrakt i Kemi-Keminmaa-området.
I dag består styrelsen av sex konstnärer och föreningen har knappt 50 medlemmar. Föreningen har fått mycket beröm från finansiärerna, både för medlemmarnas tvärkonstnärliga inriktning och för läget i den nordliga periferin, vilket ses som en styrka. Målet är att få mångkonstnärligheten att blomstra i regionen genom en gemensam mötesplats. Detta arbete har till exempel bedrivits genom olika målarverkstäder, skrivkurser, konstnärsträffar, musikevenemang samt en konstdag på den lokala ön Laitakari, som planeras att anordnas som ett veckoslutsevenemang i sommar.
I Meän Kulmas lokaler finns både den större Kulma Galleria och den mindre utställningslokalen Artbox. Kulma Galleria arrangerar i år fem temautställningar som valts ut genom en öppen ansökningsomgång och bedöms anonymt av en jury bestående av professionella inom olika kulturområden. Intresset för utställningarna har varit stort från början, vilket visar på behovet av både platsen och konceptet. I Artbox hålls också fem separatutställningar, för vilka ansökningsperioden var i mars 2026. I höst öppnar ansökningsperioden för utställningar i Artbox lokalen för år 2027.
De ljusa lokalerna i centrala Kemi togs i bruk i oktober 2025 och den första utställningen med inbjudna konstnärer öppnade redan i november. Denna drivna grupp har medvind i dessa annars svåra tider. Flera stora bidrag har beviljats för att utveckla verksamheten. I det här konstcentret förenas kultur över gränserna. Det är en glädje att följa den positiva stämningen inom det breda konstfältet i Lappland!