Mitt i Åbos historiska centrum ligger ett levande kulturkvarter i den gamla tobaksfabriken, Konstens hus. Helheten består av sex byggnader som byggdes från slutet av 1800-talet till 1920-talet. Konstens hus fungerar idag som ett kreativt centrum där tiotals professionella konst- och kulturutövare arbetar –bildkonstnärer, författare och aktörer inom scenkonst, ordkonst och seriekonst.
Bildkonstnären Sini-Meri Hedberg har haft sin ateljé i Konstens hus sedan 2023. Hon var också med och grundade det konstnärsdrivna Galleriet Aski. Dessa har tillsammans gjort Sini-Meris arbete mer socialt än tidigare. Deras regelbundna möten, grupputställningar och planering skapar en naturlig samhörighet i vardagen. För Sini-Meri är gemenskapen och diskussionerna om konstskapande särskilt viktiga i en tid som präglas av osäkerhet och svårigheter i att försörja sig som konstnär. Förutom Sini-Meri deltar även tre andra konstnärer från Konstens hus i årets Konstrunda: Kristina Isaksson, Sanna Leinonen och Jaana Valtari.
- Mitt arbete kräver mycket tid framför målningarna och en slags planlös tillvaro. Dialogen med verket går ibland mycket långsamt och en målning kan hänga på väggen i flera veckor innan jag förstår åt vilket håll den vill gå.
För Sini-Meri handlar konstnärskap om en medfödd vilja att skapa något nytt. Hon vill se världen på ett bredare och mer mångsidigt sätt, där fakta inte alltid står i centrum. Hon berättar att konsten får henne att känna sig hel och om hur hon kommer in i ett flowtillstånd då hon målar. Vägen till konstnärsyrket var ändå inte självklar. Innan studierna på Konstakademin vid Åbo yrkeshögskola studerade hon konsthistoria och finsk litteratur, något som fortfarande präglar hennes konstnärliga arbete.
Sini-Meri lyfter särskilt fram Frida Kahlo och Kaspar David Friedrich som hennes konstnärliga förebilder. Kahlo var en av hennes första stora inspirationskällor, och särskilt i början av karriären målade Sini-Meri ofta självporträtt inspirerade av henne. Friedrichs inflytande syns i hennes målningar genom dimmiga landskap, bergsmotiv och vissa kompositions lösningar. Precis som sina förebilder behandlar också Sini-Meri existentiella frågor i sina verk.
- I konstnärskapet finns en sårbarhet för att se, höra och uppleva saker starkt och långvarigt.
Sini-Meri berättar att hon ofta målar motiv som är svåra att sätta ord på. Arbetsprocessen är intuitiv och kräver närvaro. Det innebär långa planlösa stunder framför målningarna och ett intensivt betraktande.
- Dialogen med verket går ibland mycket långsamt och en målning kan hänga på väggen i flera veckor innan jag förstår vilket håll den vill gå. Men ibland går processen snabbt och jag vet direkt att verket är färdigt. Jag arbetar alltså i hög grad på målningens villkor.
De färdiga konstverken för även en dialog med konsthistorien. Som exempel nämner Sini-Meri verket Seikkailu, som inspirerats av Otto Mäkiläs målningar Outo maa (1939) och He näkevät mitä me emme näe (1939).
- Jag fascineras av dessa målningars mångtydighet och förmåga att ställa frågor utan att ge tydliga svar. Särskilt verket He näkevät mitä me emme näe väcker ständigt nya tankar.
Sini-Meri har arbetat som konstnär i över tjugo år, utöver från bildkonsten hämtar hon inspiration från litteratur, film och musik. Ibland dyker det upp spår av en melodi eller en dikt i målningarna. När hon tittar tillbaka på sina äldre verk, gör hon det med ömhet till minnen av stunderna då de kom till. Samtidigt upptäcker hon ibland nya betydelser i dem. Hon gläds till tanken på att hennes målningar lever vidare i kundernas hem. Sini-Meri skapar ofta serier av verk där målningarna binds samman i ett gemensamt tema. Även om hennes teman förändras över tiden kan hennes nya verk bära med sig inflytande från hennes konst flera år tillbaka.
Vid intervjutillfället, i april 2026, arbetar Sini-Meri med utställningen Merellisiä, som öppnar i juni. Verken behandlar havets ekosystem, vikten av biologisk mångfald och behovet av att agera för naturens framtid. Hon är nu mest intresserad för teman kopplade till den yttre verkligheten än för det inre och personliga som tidigare präglade hennes verk. Målningarna speglar en oro för naturförlust, minskad biologisk mångfald och landskapets framtid.
Konstnärskapet förändras och formas med tiden. Det förflutna följer med in i nuet. Det finns ingen slutpunkt, bara en fortsättning som speglar det som varit och kommenterar det som komma skall.
Porträttfoto: Linda Svarfvar